The real truth how I look at food right now
Hey,
It is now one week since I stepped off my competition diet and it has been a bit bumpy, had a “free” weekend and ate what I wanted and my plan was to start my reverse diet on Monday. Prepared all my food on Sunday and started out good with my food. I also had to rest my body so no workouts in the beginning of the week.
Started to eat a bit less on Monday compared to my plan and on Tuesday I ate a lot, like everything I saw and I was still hungry and craved for more, specially sugar. I managed to go to the gym and had a short chat with my coach and everything felt better.
Wednesday I had to work a lot so no time for workout and just felt swollen and big so I continued to eat. It was not only real food but also poison for my body after a strict diet, such as “bad” things like candy, cookies. I didn’t really feel any stop and all the bad food started to create a lot of anxiety which started the negative loop. Skipped workout on Thursday and felt like I had no goals in life and just ate a lot of crappy food.
My body gets tired of sugar and I started to bleed nose blood and feel sick and that made me feel so disguised about myself, that I was worthless, fat and a girl without willpower who just failed life.
I started to talk to my coach, because I know I’m to hard on myself and don’t want to destroy my body. I talked about it with my husband, BFF, some friends and my coach and I felt ashamed by myself and didn’t listen on what they had to say until my coach said that it’s nothing wrong with me. My body have been low on calories for a time so when it finally have access to food, it starts to prepare and the immediate reaction is to eat as much as possible in order to never end up “starving” itself so hard again and the body doesn’t know when it gets food again. This is a natural reaction in order to survive and prepare for upcoming challenges.
I know that when the negative loop starts, my brain takes over with bad thoughts so I forget my goals. Right now my goal is to get back to a normal hormonal balance and gain weight through food and workout. My focus was on the wrong things and I was to hard on myself. I felt so alone and when I wrote a few sentences on my blog about it the other day I got so many responses that I wasn’t alone and that they had the same issue. All theses responses made me feel less alone and also I bit scared, if I’m not alone and it happens to a lot of people after shows and also without dieting why don’t we talk about it? Why should we be ashamed and be so hard on our selves when it probably is the best to speak up and support each other.
I feel much better now and my workouts motivates me a lot and also all people that I surround myself with. I’m going after my goal and this time it’s not a competition shape, it’s getting back in balance and my hormones needs to get in place.
If you get a problem with food, not enough or to much I promise you YOU’RE NOT ALONE – Speak up and there are a lot of people that can support you in your journey!
Hej,
Det är nu en vecka sedan jag la av med min tävlingsdiet och det har varit lite ostabilt sen dess, hade en “fri” helg och åt vad jag ville och min plan var att börja min “reverse” diet på måndagen därefter. Förberedde all min mat på söndag och började bra med min mat. Jag var också tvungen att vila min kropp så ingen träning i början av veckan.
Började äta lite mindre på måndagen jämfört med min plan och på tisdag åt jag betydligt mer, allt jag såg och var ändå hungrig och längtade efter mer, speciellt socker. Jag lyckades gå till gymmet och hade en kort pratstund med min tränare och allt kändes bättre.
Onsdag jag var tvungen att jobba ganska mycket så ingen tid för träning och kände mig bara svullen och stor så jag fortsatte att äta. Det var inte bara riktig mat utan också gift för min kropp efter en strikt diet, som “dåliga” saker som godis och kakor. Jag kände verkligen inte något stopp och all den dåliga maten började skapa mycket ångest som sedan startade den negativa spiralen. Hoppade över träningen på torsdag och kände mig som om jag inte hade några mål i livet och bara åt skitmat.
Min kropp blir trött på socker och jag började blöda näsblod och känna mig sjuk och det gjorde mig så rädd för mig själv, samt en känsla av att jag var värdelös, fet och en tjej utan viljestyrka som bara misslyckades med livet.
Jag började prata med min tränare, för jag vet att jag är ofta hård mot mig själv och jag vill inte förstöra min kropp. Jag pratade om det med min man, BFF, några vänner och min tränare och jag skämdes för mig själv och lyssnade inte på vad de hade att säga tills min tränare sa att det inte är något fel på mig. Min kropp har varit låg på kalorier under en tid så när den äntligen har tillgång till mat, börjar den förbereda sig och den omedelbara reaktionen är att äta så mycket som möjligt för att aldrig hamna “svält” igen och kroppen vet inte när det blir mat igen. Detta är en naturlig reaktion för att överleva och förbereda sig för kommande utmaningar.
Jag vet att när den negativa spiralen börjar, tar min hjärna över med dåliga tankar så jag förtränger mina mål. Just nu är mitt mål att återgå till en normal hormonbalans och få vikt genom mat och träning. Mitt fokus var på fel saker och jag var för hård mot mig själv. Jag kände mig så ensam och när jag skrev några meningar på min blogg om det, fick jag så många svar att jag inte var ensam och att att fler hade samma problem. Alla dessa svar fick mig att känna mig mindre ensam och jag blev samtidigt lite rädd att detta händer så många människor, oavsett en hård diet eller inte innan, men varför pratar vi inte om det? Varför ska vi skämmas och vara så hårda mot oss själva när det förmodligen är bäst att prata och stödja varandra.
Jag känner mig mycket bättre nu och mina träningspass motiverar tillsammans med alla jag omger mig med motiverar mig att ta mig framåt i rätt riktning. Jag kämpar efter mitt mål och den här gången är det inte en tävligsform som närmsta mål, det är att först och främst återställa hormonbalansen.
Om du får problem med mat, inte tillräckligt eller för mycket, så lovar jag dig, du är inte ensam – Våga öppna dig för det finns så många som kan hjälpa dig på din resa!
